-
Våren är här och planeringen för den kommande sommaren och hösten är redan i full gång.
Först åker vi upp till Fryksås, därifrån drar vi vidare upp till Jämtland och lägenheten i Åre och stannar där en vecka varefter vi återvänder ner till Fryksås några dagar innan vi åter åker dom 43 milen tillbaka söderut.
Förväntningarna är självklart stora och vi ser fram emot att få återvända till dessa våra kära trakter i norr och samtidig få träffa både släktingar och andra bekanta både i Dalarna och Jämtland.
Hörde en intervju med Ola Lindholm, redaktör för barn och ungdomstidningen Kamratposten, där han berättade om olika frågor han fick till tidningen från läsarna.
En fråga han nämnde var:"Vad är livsgnistan" för något?
Han hade inget bra svar men min tanke var att man måste vända lite på ordet och i stället fråga sig vad som är "gnistan" i "livet"?
Då blir frågan mer gripbar och naturligtvis blir det då också lite olika "gnistor" beroende av våra refernsramar, erfarenheter, intressen mm mm men helt klart är att en utav mina "livsgnistor" är när jag styr bilen norrut mot Fryksås i Dalarna och sedan vidare norrut mot Jämtland.
På dessa platser har jag en stor del av mina rötter, jag har bott där själv, har relationer lite varstans och massor med platser jag med glädje återvänder till. Gärna med en termos fylld med kaffe och några mackor.
Och naturligtvis även med mina kameror.
Så återkom gärna i augusti och oktober, då kommer det förhoppningsvis att finnas både bilder och text att ta del av.
Så; vi "ses" väl då?
Klart vi gör.
 
Hej igen!
Nu är vi tillbaka i vardagen men en nyinstallerad dator och ca 1600 bilder från semestern gör att det tar lite tid.
Tålamod är en dygd!
Bilder och annat kommer.
Nu finns samtliga bilder på plats. Återstår att sortera och numrera.
 
Juli/Augusti semester.
 
Idag är det den 5 september, klockan är 07:30 och jag har nyss kommit in efter en promenad på ca 45 minuter. Det var soligt men kallt. Bilen som stått ute var vit av frost. Det är tredje natten denna veckan som temperaturen gått under 0 grader.
 
Den sommar vi upplevt i år har bjudit på mycket av både sol och värme men även stunder med regn och dimma men överlag har det varit en fantastisk ledighet där jag gång på gång frågade min hustru vad det var för dag. Då är man riktigt "avkopplad"!
 
Som vanligt började resan på eftermiddagen vid ca 16:00 tiden och när vi lämnade Herrljunga bakom oss och körde i riktning mot Mariestad, då började mungiporna dra sig uppåt och vi kände hur det började pirra i kroppen av både glädje och förväntan. Det första målet var fikastunden som vi vid ett flertal tillfällen nu avnjutit i en busskur någon mil norr om Hasslerör mot Filipstad. Det låter kanske torftigt men det är en inglasad busskur med bänkar som vi första gången använde oss av på grund av regn och sedan har det liksom blivit en speciell känsla varje gång man ser den.
Därifrån fortsatte vi sedan norrut, passerade Krisinehamn och Filipstad och stannade sedan vid förra höstens rastplats ca 18 mil söder om Fryksås. Där stannade vi bakom en husvagn och när jag sedan fick se dess ägare så var det bekanta från Borås så världen kan ibland vara ganska liten.
Strax efter 21:00 kom så det stora leendet när vi på nytt passerade Fryksåsskylten på Bockgjerdswen som uppfartsvägen heter på "västmål" dvs så som dom pratar på västra sidan om Orsasjön och norrut genom Våmhus.
Upp till Fjösbokkan där vi parkerade framför Brudtallen, plockade ut allt bagage och installerade oss i lägenhet nr 1 på andra våning. Den lägenhet som helt klart har den härligaste utsikten söderut.
Där skulle vi nu bo en vecka sedan vidare upp till Åre och därefter tillbaka till Fryksås för ännu ett par dagar.
 
Efter att vi burit upp det mesta bytte vi om och gick ut på sommarens första runda genom byn.
Upp längs Rodskeriwen för att se hur arbetet förlupit med om och tillbyggnaderna på den plats där jag sommaren 2008 förälskat mej i det som då kunde betraktas som ett ödeställe men där torpliljorna växte meterhöga mot dom grå stockarna.
 
När vi var här hösten 2009 var backen upp helt uppgrävd för att lägga ner avloppsrör och annat men nu var här åter gångbart och bygget fortskridit långt så att det övre huset till synes var klart medan snickarna fortfarande höll på med dom nedre och äldsta byggnaderna.
Därifrån tog vi Prestwen österut upp till Härbret och över ängen till Ramoswen där ytterligare ett hus tagit form.
Ett vackert hus i flera plan alldeles i korsningen Ramoswen och Grönklittsvägen.
 
Vi fortsatte nerför backen och tog vänster på Bockgjerdswen ner till Wendplan där ännu ett om och tillbygge var på gång.
Där tidigare ett par äldre systrar bott har nu yngre människor tagit över och bygger om så att det skall passa alla behov.
Så nog är Fryksås en "levande" fäbod alltid.
Om den inte kan kallas så så är det som en äldre gentleman en gång uttryckte det: "Då har jag aldrig sett så många döingar på en gång".
Det var i Hässleholm för många år sedan som denne slagfärdige man sa det till en officer som var ute med en pluton soldater. I staden fanns två regementen ett Livregemente och ett annat och hans fråga till officeren var: "Är detta kompaniet vid Liv?" , varpå officeren svarade: "Vet hut karl, det ser ni väl att det inte är!"
Det var då som mannen sade det jag skrev ovan om döingar.
 
När klockan passerat midnatt kom vår son Marcus med fru Hanna och skulle bo där över helgen.
 
När vi dagen efter varit nere i Mora och ätit lunch och åter kom upp till Fryksås, ja då stod Kerstins syster Lena och hennes man Alexander där och väntade på oss. Också dom hade bokat in sig men bara för en natt.
Så det blev grillparty i Bertils berså på kvällen där Marcus som vanligt fick Lena och Kerstin att tjuta av skratt med sina "lustigheter".
Dagarna som gick var sköna och vi tog oss tid både till avkoppling vid sydväggen av stugan men även till promenader och utflykter.
 
En utav utflykterna gick till Nedre Blecket i Våmhus,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
en annan dag åkte vi till Fyrsisberg.
Naturligtvis hade vi alltid en termos med kaffe med oss så att vi kunde sitta och njuta både av dom vackra omgivningarna och doften av kaffe. Så även smaken av kaffet så klart!
 
Senare i veckan kom Bertil och Ingegerd upp till Fryksås och hade med sig barnbarnen Fredrik och Alexander och även med dom blev det en grillkväll dit även Lilian anslöt senare på kvällen.
 
Torsdagen började med regn och dis men frampå dagen avtog det och jag drog på mej regnstället och gav mej av mot Björntjärn.
Björntjärn ligger nordväst om Fryksås och det är ca en kilometer att gå på en stenig och blöt stig, en stig som mest är avsedd som vinterväg.
Väl framme vid sjön hittade jag en del hjortron som jag ivrigt gluffsade i mej sedan satte jag mej på bänken vid Bertils båt och njöt av stillheten och tystnaden.
 
Efterhand som jag satt där så upphörde duggregnet och jag kände att värmen började tillta. Särskilt innanför regnstället!
Sakta vandrade jag tillbaka mot Fryksås och när jag var ca halvvägs såg jag färsk spillning på stigen jag gick på. En stor hög om ca 30 cm i diameter.
Troligen en björn som ville tala om för mej att jag var på dennes domäner.
En märklig känsla att veta att dom finns där runt omkring utan att man lyckas se dom. Men som Maria på Fäbodpensionatet sa: "Du kan vara säker på att dom ser dej!"
 
Var och varannan dag gjorde vi turer ner till Mora. Om inte för annat så för att äta lunch på vårt favoritställe i stan; Oscars!
Suveränt god mat!
Buffé med tre olika maträtter att välja på och bara att äta så mycket man orkar.
Dessutom mycket trevlig personal så dit återvänder vi ofta när vi är här uppe.
 
När jag på fredagsmorgonen gick ut på min morgonrunda möttes jag av en värld som fullkomligt gnistrade emot mej. Det var gårdagens fukt som lagt sig som kristaller i gräset och när nu morgonsolens strålar började nå fram gnistrade det som silver.
En otroligt vacker morgon!
På eftermiddagen kom så våra vänner Björn och Mona med sina döttrar Rebecka och Ronja och tillsammans begav vi oss bort till Smidgården för kaffe och en stunds gemenskap.
 
Senare var det så dags att börja packa och därefter den sedvanliga turen runt byn som för att tacka för dessa underbara dagar vi har förmånen att få ha här uppe.
 
Lördagen kom och var ämnad för resa vidare norrut upp till Jämtland och Åre där vi skulle tillbringa en vecka för att sedan återkomma till Fryksås några dagar.
 
Dagen var solig och skön och som vanligt vid våra resor så är det första fikastunden som hägrar.
När vi passerat Tandhems tågstation hittade vi vad vi sökte och stannade.
 
Där fanns bord och bänkar och en idyllisk liten spegelblank sjö.
Precis så som vi vill ha det!
Smörgåsar med biff och bacon på samt kaffe.
Kan det bli godare?
 
Därifrån åkte vi vidare upp genom Sveg, vidare över Vemdalsskalet och det idylliska Klövsjö och sedan västerut i Svenstavik på den södra sidan om Storsjön och upp till Mattmar där det var dags för termos nummer två.
Den hade vi i en hembygdsstuga fyllt på med hett kokkaffe och sittandes på nedre delen av ett härbre njöt vi av både fika och utsikt över dom blånande fjällen i fjärran.
 
Detta var en del av vad vi kunde se från härbret.
 
När vi druckit klart körde vi vidare väster ut och kom fram till Åre vid 16:30 tiden.
Lägenheten är belägen i Nya Lundsgården som ligger en knapp km väster om Åre centrum.
Efter att vi återigen burit alla väskor och kartonger satte vi oss på balkongen och njöt av stillheten och värmen och utsikten över en stor del av Åredalen in mot Åre stad och vidare österut.
På andra sidan sjön höjde sig Renfjället majestätiskt och lyste grön i kvällssolen.
Utsikten mot Åre.
Utsikten rakt över mot Renfjället.
Granen till vänster är samma gran som finns till höger i bilden ovan.
Gräsplanen på denna sidan sjön är en landningsbana för skärmflygare och där var det full aktivitet hela veckan. Startade gjorde dom uppe på Åreskutan.
Där satt vi tills magarna började knorra då tog vi på oss våra vandringsskor och gick in till Åre och till Holiday Club där vi intog en god måltid med en service som höll mycket hög standard. Roligt också att komma tillbaka till ställen man känner igen sedan tidigare.
 
Söndag morgon.
Upp tidigt och ut för mina morgonpromenader, här precis som i Fryksås. Därefter hem igen för frukost på balkongen och lite senare tog vi bilen för en liten utflykt som gick österut till Järpen och sedan västerut igen på andra sidan Kallsjön och Åreskutan.
Innan vi kom till Kall tog vi av ner för sluttningarna vid Krok, ner till Kallsjön för att ta lite kort.
Naturen och landskapet är mycket vackert runt Kallsjön med alla dessa långa vackra sluttningar prunkande av grönska och med dom karakteristiska ängsbodarna som man ser så mycket av här uppe.
 
Därifrån åkte vi vidare till Kall, tog av höger upp för backarna så att vi norrifrån kunde se ner över Kalls by. Kalls kyrka är en ofta fotograferad kyrka som kontrasterar vackert mot Åreskutan i bakgrunden.
(Se bilder under fliken Jämtland)
Från Kall fortsatte vi västerut till Sul där vi tog av upp mot Lillvallen och Suljätten.
Återigen en sådan där plats vi nästan alltid återkommer till. Denna fäbod som ligger halvvägs upp för fjället där man tidigare år kunnat köpa kaffe och våfflor. En liten stund stannade vi där och pratade med fäbodens ägare innan vi åkte tillbaka mot Järpen men vid Bonäs körde över bron och bort till Huså.
Denna vackra by belägen på Åreskutans nordsida och den plats där jag i tonåren tillbringade många helger tillsammans med klasskamrater som bodde där.
En tredjedel av bilden från vänster, i dess nederkant, syns herrgården. Då, i ungdomsåren stod den öde och vi var ofta där och och fantiserade om hur det skulle vara att renovera den och bo där.
Nu är den renoverad och hyser ett magnifikt matställe där vi åt vår söndagslunch med kaffe och tårta till efterrätt.
En utav mina klasskamrater från den tiden, Odd, bor fortfarande kvar i byn och naturligtvis blev det en tur till honom för att hälsa.
Bilden är tagen från norra sidan av Kallsjön.
Därifrån tog vi sedan fjällvägen mot Åre där vi passerade och stannade vid Fröå gamla koppargruva som i sin glans dagar var en hel liten by med skola och allt som behövdes.
Numera är det en museial tilldragelse, vacker i sin avskalade nakenhet med fjällen runt omkring.
 
Måndag morgon och tidig promenad.
Det lite magiska med dessa promenader var att dom ofta började i dis och dimma för att avslutas med flödande sol när vindarna vaknade och blåste undan slöjorna.
Detta gav upphov till magnifika skådespel där man i ena stunden knappast såg något alls för att i nästa se hur ljuset bröt igenom och förvandlade landskapet.
 
Det kunde nästan se ut som om det brann i byn.
 
Efter sedvanlig frukost på balkongen och en vända in till Åre för att handla och äta lunch, åkte vi till Duved där vi först besökte den fantastiskt vackra kyrkan och därefter gick till Åre Glashytta där vi hittade en del vackra saker vi köpte med oss.
Vidare västerut till Tännforsen, Jämtlands största vattenfall.
 
Där hade vi tänkt stanna för kaffe och våfflor men då dom inte hade laktosfria sådana fortsatte vi västerut. Vi tänkte att det kommer väl något ställe snart men när vi passerat gränsen till Norge började vi tvivla samtidigt som våra magar börjat knorra rejält. Så det blev till att köra en bit in i Norge och sedan ta av österut mot Östersund på den norra sidan om Kallsjön och när vi kom till Anjans fjällstation stannade vi och fick vår belöning. Våfflor med hjortronsylt och grädde. (Märkligt nog tål jag grädde som tur är.)
Så det blev till och med ett litet fat med extra hjortronsylt och grädde. Mums!
 
Stärkta av förtäringen åkte vi sedan vidare, tog av till höger innan Kallsedet och den lilla grusvägen till Huså och vidare över fjället ner till Åre.
Jakten på våfflor blev en runda på ca 16 mil.
Senare, efter kvällsmaten blev det en långpromenad så klart.
 
Efter promenad och frukost på tisdagsmorgonen åkte vi upp till Ullådalen som ligger ca 5 km nordväst om Åre. Där parkerade vi och gick en tur upp mot fjället. Där är fantastiskt vackert och är beläget mellan Åreskutan och Mullfjället.
 
På bilden ses den sydvästra delen av Mullfjället som liksom går i vågor mot norr.
Vi bestämde oss för att senare i veckan återkomma dit och då med ryggsäck innehållande kaffetermos och smörgåsar.
Lunch hemma och senare åkte vi till Åre Bageri och drack kaffe och åt blåbärspaj med grädde till.
Resten av dagen tog vi det lugnt med promenader hemmavid, stillheten på balkongen där vi även intog vår kvällsmat.
Efter sedvanlig början på dagen, onsdagen, åkte vi till Trångsvikens hembygdsgård och åt en ljuvligt god lunch. Detta är också ett sådant där ställe vi gärna återvänder till. Där har dom hemlagad mat i ljusa fina ombonade lokaler. En av flickorna som arbetar där säljer också egenhändigt gjorda tygleksaker, barnkläder, mm. Allt av mycket hög kvalitet.
 
Därifrån åkte vi till Böle i Ytterån, där min far är född, besökte för oss välkända platser
 
 
 
 
(Ovan en bild från Böle i Ytterån)
och sedan vidare till Alsens kyrka där en del av släkten finns begravda. Alsen är liksom Kall en sådan där plats som ofta fotograferas för sitt vackra läge.
När hungern började göra sig påmind åkte vi till Nälden för att hälsa på kusin Sven-Uno och hans familj.
Där bjöds vi på god mat och senare kaffe med av Sven-Uno nybakad sockerkaka i vilken han blandat in ett par matskedar hjortronsylt vilket gjorde den väldigt saftig och god.
Naturligtvis med lite grädde till!
 
Kvällen tillbringade vi till stor del på vår balkong.
 
Torsdag.
Denna morgon följde även Kerstin med mej ut och tillsammans gick vi längs vägen mot Duved, tog av norrut in på en liten gräsväg och kom så fram till en klippavsats högt ovanför Ullån. Där på klippan hade någon byggt sig en liten stuga. Med ryggen tryckt mot stugan tog jag mej runt. Jag ville ju naturligtvis se hur det såg ut på andra sidan.
 
Klättrade sedan ner för slänten och tog mej försiktigt ut på dom hala klipporna. För närvarande var vattenståndet inte så högt i ån utan det gick ganska bra att ta sig ut.
Där nere fann jag ett naturligt badkar där vattnet slipat berget så att det var lent som siden.
Badkar med rinnande vatten, så rent att det bara är att dricka som det är, vilket jag gjorde.
 
Senare på dagen åkte vi tillbaka till Ytterån, tog av söderut mot Rödön och via Frösön in till Östersund.
Där träffade vi kusin Bengt-Eriks änka och son. Bengt-Erik dog hastigt strax efter midsommar 2008 endast 64 år gammal.
Tillsammans med dom åkte vi tillbaka till Frösön och till Stokketitt, en slags hembygdsgård med servering och fantastisk utsikt över fjällvärlden.
Kaffe och våfflor så klart!
Laktosfria.
Efter en lång, skön och avkopplande stund vid kaffebordet följdes vi åt till Frösö kyrka för att besöka B-E´s grav.
På vägen hem åkte stannade vi även till vid Näskotts kyrka för att besöka släktgravarna där.
Där ligger både min farmor och farfar, två farbröder samt två fastrar som dog av TBC endast 15 och 23 år gamla.
 
Fredag.
En morgonpromenad på drygt 5 km och därefter gröt och kaffe på balkongen.
När allt var avklarat åkte vi in till Åre för att handla och senare även äta lunch.
På turiststationen köpte vi en fjällkarta och en växtbok, åkte hem och fyllde på termosen med kaffe och gjorde i ordning våra smörgåsar.
Iväg till Ullådalen, på med stövlar och regnkläder och sedan iväg mot Ullåsjön.
Detta var första dagen på vår vistelse här som vi hade skurar med lätt regn. Inte mycket men ändå så pass att vi tog på oss regnställen.
 
Från stigen vi gick på kunde vi på avstånd se ett par stugor vid Mullfjällets fot.
Vår led gick dock inte mot dessa utan vek av mot nordöst.
 
En utav dom sällsynta bilder jag själv är med på.
Om någon undrar vad det står på min t-shirt så står det "BFDY" som är förkortningen av "Butiken För Duktigt Yrkesfolk" och därunder står det, precis som på min keps, naturligtvis "Gärdin & Persson", Jämtlands största järn och byggvaruhus.
 
Vädret växlade hela tiden. Ena stunden småduggade det för att i nästa bjuda på, om inte klar himmel, så i alla fall nästan.
Värmen var det dock inget fel på. Varmt och skönt!
 
Efter en blöt och stenig vandring kom vi så småningom fram till Ullåsjön, målet för vår vandring denna sista dag här uppe.
Belöning i form av kaffe och tunnbrödssmörgåsar med kyckling och bacon på, rullade till strutar.
Om det är något jag verkligen tycker om så är det den blandning av dofter som dessa stunder ger. Dofter av mossa, myr, vatten och kaffe.
Det är dofter som jag troligtvis har med mej från barndomen, förknippade med lyckliga och spännande upplevelser.
 
Där vid sjön satt vi länge och liksom inandades både dofterna och atmosfären, inpräntade allt vi såg, kände och hörde, för att kunna minnas och tänka på med glädje ända till dess vi nästa sommar återvänder.
Kerstin har, utan risk för eget liv, lyckats kämpa sig upp på denna topp.
Hög?
Nä!
Bara ett par decimeter.
 
Långsamt gick vi tillbaka mot Ullåstugan där vår vandring börjat.
Långsamt, inte för att vi var utpumpade utan för att vi helt enkelt helst ville vara kvar där vi var.
Men livet består ju som sagt både av helger och vardagar, så för att dagar som dessa skall kännas som dom gör så måste vi väl tillbaka ner till "vardagen" igen antar jag.
Och bergen; dom står nog kvar även nästa år.
 
Längs med leden vi gick på växte massor av både fjällbjörk (ovan) och dvärgbjörk (nedan), olika växter och även en del bär som jag ivrigt smaskade i mej. Hjortron så klart!
 
Dvärgbjörken växer som snåriga buskar utmed marken och dess blad är inte mer än ca 1 cm stora.
På hösten när frosten gjort sitt intåg i fjällvärlden färgas dess blad i både gult, rött och orange och fjällsluttningarna kan då set ut som om dom stod i lågor.
 
Efter en dag med ca 1 mils vandring kändes det ganska skönt att få av sig dom blöta och smutsiga kläderna, ta en varm dusch, få på sig rent och sedan tillsammans få slå oss ner och äta en god kvällsmat, från balkongen sitta och se hur mörkret sakta sänkte sig över Renfjället i söder och senare falla till sömns nöjda med, inte bara dagen, utan hela vår vistelse både i Fryksås och här uppe i Jämtland.
I morgon, lördag skulle det åter vara uppbrottstid och resa tillbaka ner till Dalarna.
 
Lördagen kom och vi begav oss iväg söderut förbi Järpen och Mörsil och Mattmar, vidare söderut mot Hallen dit släkten kom från Våmhus i Dalarna. När vi såg skylten mot Persåsen svängde vi av och körde upp till hotellet.
Persåsens hotell blev en stor och glad överraskning. När vi kom in och gick fram för att läsa vad som bjöds till lunch, kom kocken ut från köket och berättade vad det var som serverades. Imponerande måste jag säga och under tiden vi satt och åt så såg vi att han gjorde så varje gång det kom in folk. Först bjöds vi på en otroligt god paprikasoppa och till varmrätt helstekt kotlettrygg med svampsås. Till det delikata hembakade matbrödet fanns flera sorters smör att välja på, lingonsmör och flera andra sorter. Allt detta till det förmånliga priset av 95 kronor per person.
En lördag!
Inte många matställen tillhandahåller en liknande måltid till det priset.
Hela stället var i sig en imponerande byggnad med otorligt vackra slöjdalster av en lokal träsnidare samt att det i källarplanet fanns butik med hemslöjd och böcker mm.
Som sagt; en positiv överraskning!
Däifrån gick färden så att säga baklänges mot en vecka tidigare. Tillbaka över Klövsjö,
 Vemdalen och Sveg. När vi sedan kom in en liten sväng i västra delen av Hälsingland var det dags för kaffe vid en brusande fors.
Vid 17:00 tiden var vi tillbaka i Orsa och innan vi körde upp till Fryksås stannade vi för att handla diverse varor som skulle behövas över helgen.
När vi lite senare återinstallerat oss på Brudtallen och gick ut för att ta en runda och sträcka på benen blev vi förvånade över att upptäcka att en stor del av den fägring som funnits där innan vi åkte till Jämtland, nu hade blommat över.
Tänk vad en vecka kan förändra landskapet!
Många utav dom människor som varit där tidigare hade också lämnat byn så det var ganska tyst där över helgen.
Måndag morgon kom och som vanligt gick vi runt byn för att liksom tacka för den här gången samtidigt som vi påminde oss själva om att det faktiskt bara skulle vara två månader innan vi på nytt, i slutet av september, kommer tillbaka.
Till dess; Sköt om er!
 
 
September 2010.
 
Bilderna från Fryksås, Stora Vasselnäs, Grönklitt och Övre Blecket är nu inlagda.
 
Ja, då sitter jag här igen för att berätta lite om den senaste resan till Fryksås. Jag brukar säga att vägen dit har tre :) . Den första är när vi dukar upp till fika någonstans norr om Hasslerör, på vägen mot Filipstad. Den andra är när vi passerat Orsa och påbörjat den ca en mil långa stigningen upp mot Fryksås och den tredje när vi de fakto passerar skylten och ser allt det som vi längtat efter ända sedan vi lämnade det efter förra besöket.
Vädret var klart och luften ljummen och när vi så, fortfarande med det tredje leendet på våra läppar, parkerade bilen utanför Brudtallen, såg ljusen runt Orsasjön och kände dom välbekanta dofterna och hörde gnisslandet från grinden när vi passerade den, då äntligen blev vår längtan till verklighet och vi kände hur lugnet och friden omslöt oss.
 
När vi fått in allt bagage och kommit i ordning, tände vi en björkvedsbrasa i den öppna spisen och snart spred sig en skön, både värme och doft i rummet. Länge satt vi tysta i halvmörkret och bara tittade ut genom söderfönstret och lät den fantastiska utsikten fylla oss med både förundran och glädje.
Vi var där igen!
Äntligen!
När elden så småningom falnade sov vi redan dom tröttas sömn, ihopkurade i våra sängar  där sköna drömmar avlöste varandra.
 
Torsdag morgon!
Vanligtvis brukar jag stiga upp i ottan och bege mej ut men denna morgon blev det annorlunda. Jag vaknade helt enkelt inte så tidigt som jag brukar utan klockan var över halv åtta och när jag steg upp så vaknade även Kerstin och jag lyckades övertala henne om glädjen och nyttan av en långpromenad före frukost så efter en liten stund klev vi båda ut genom dörren för att möta vyerna.
Trodde vi!
När vi kom ut låg dimman tät över Fryksås. Så tät att den omslöt det mesta och inte lämnade ut några vyer alls.
Men det är detta som lite är tjusningen med att vara här. Vädret kan skifta väldigt fort vilket är en anledning till att jag kanske tar många kort på samma vyer därför att ljuset är annorlunda vid olika tillfällen och jag vill lämna åt betrakaren att själv avgöra vilket kort man tycker bäst om.
Som vanligt gick vi förts upp för Rodskeriwen, upp till Gullanders, den plats där jag sommaren 2008 upplevde så mycket skönhet när dom oranga torpliljorna blommade i mängder vid dom grå timmerstockarna. Nu är liljorna borta på grund av den omfattande renovering och om och tillbyggnad som sedan hösten 2009 sker där på platsen. Men "min" lönn står kvar, faktiskt till stor del på grund av mina bilder som fick den nye ägaren att se dess skönhet.
Stolt och vacker står den där och så här på hösten syns den på långt håll när dess krona lyser som guld i solljuset.
 
I förgrunden syns Anderssons fäbod och bakom lyser lönnen vars färgnyanser skiftar under dagen beroende på hur ljuset faller.
 
Till vänster om fäboden går Rodskeriwen upp och mellan lönnen och Anderssons går den väg jag kallar Prestwen därför att det i dess närhet finns platser som Prestkeldu (Prästkällan) och Prestkittan (inte säker men det kan betyda Prästhagen eller något liknande) Lovar att ta reda på det.
 
Efter att vi stått där en stund fortsatte vi österut upp mot Härbret som är ett annat av mina favoritplatser.
När mörkret faller på höstkvällarna, ja då är det hit jag går, klättrar upp för trappstegen och sätter mej på den övre avsatsen för att sedan se hur ljusen tänds runt sjön.
Det är en mäktig stillhet, en fridskänsla som nästan är obeskrivbar och som bara kan förstås av den som suttit där. Jag vet att jag skrivit om detta tidigare men det är med detta som med mjölkörten under sommaren; jag kan inte låta bli att tala om det/ om dom.
Därifrån går vi vidare över ängen till Ramoswen, tittar på nybygget i korsningen med Grönklittsleden eller Ramosgrind som den också heter.
 
Det är ett vackert bygge!
Sedan i somras har nu även marken runt omkring börjat ta form.
 
Här låg tidigare en mer eller mindre fallfärdig byggnad som nu har förvandlats till något helt annat. Månne det fanns något släktskap mellan den förvandlade grodan i sagorna och det gamla rucklet?
 
Sakta tar vi oss ner för Ramoswen, passerar Smidgården som nu har stängt för säsongen, ner till Bockgjerdswen där vi tar vänster och får ytterligare ett nybygge i blickfånget.
När vi tidigare år varit här stod på den platsen bara en mindre stuga, ägd av två systrar om jag inte är felunderrättad men under förra året såldes den och nu har den, som en av snickarna uttryckte det "matats med tillväxthormoner".
Den mörkare delen som syns mellan grindstolparna är den ursprungliga delen men som nu byggts ut både åt öster och väster och även i vinkel ner mot Bockgjerdswen.
Men utan tvekan blir det vackert!
Dessutom ger det ju arbetstillfällen åt dom lokala entreprenörerna.
 
Vi fortsätter ner för backen, ner mot den skylt vi så ivrigt eftertraktar att få se på resan hit.
Där nere tar vi av åt väster in på Morkallgjerdswen, bort till Byfardswen, passerar den och går vidare på Keldplasswen till Vesterwen, upp för backen till Fäbodpensionatet.
Där stannar vi för att hämta andan lite. Det var ju ett tag sedan vi var här så det måste till några varv runt byn innan vi åter fått upp flåset.
Backen ÄR brant!
Därifrån och "hem" är det sedan inte långt och nu hägrar frukosten i vår "svit" på "toppfloor" som man skulle kunna uttrycka det.
Som ni kan se så lyser lönnen i backen ovanför även om solen inte gjorde det just vid det här tillfället.
Frukost och därefter kaffe och ytterligare en sväng i byn innan vi vid lunchtiden åkte in till Mora för att handla, säga hej till släkten och sedan inta en delikat måltid på vårt favoritställe; Oscars.
På vägen tillbaka till bilen köpte vi med oss ett par Budapestbakelser till eftermiddgas fikat. Har man semester så har man!
Vi körde sedan via Bonäs, stannade till en stund i Våmhus på Myrans Hemslöjd och lämnade lite fotokopior av gamla handlingar och foto, pratade en stund och körde sedan vidare hem.
 
På eftermiddagen tog jag en sväng till Grönklitt för att se hur det utvecklar sig där och kunde konstatera att det hänt ganska mycket på bara ett år.
Disigt men inte helt tjockt men däruppe där jag stod, långt upp i en av skidbackarna, kändes dimman hela tiden som små droppar i ansiktet.
Uppe på själva toppen höll grävskopor på att förbereda för ytterligare ett nytt bygge och om jag inte har fel så var det själva toppstugan som skulle byggas om till restaurang.
 
Kvällen förflöt lugnt med promenader och god mat och så naturligtvis den obligatoriska brasan som otvivelaktigt får alla tankar på dis och dimma att "klarna" och gång på gång förundrades vi över hur bra vi får ha det.
 
Fredags morgon och när vi klev ut genom dörren möttes vi av Bertil som kommit upp sent på torsdagskvällen.
Ett glatt återseende, lite småprat och en inbjudan till Bertil att komma in till oss på kvällen för lite mat tillsammans med några av våra Våmhussläktingar.
Därefter gick vi iväg på vår runda.
Som vanligt började vi med Rodskeriwen där Anderssons fäbod ligger så vackert.
 
Efter att vi handlat i Orsa, ätit lunch så packade jag ryggsäcken med kaffe och smörgås och begav mig iväg till Stora Vasselnäs för att fotografera. Stora Vasselnäs är den fäbod där min gren av Storhans släkten hade sin fäbod innan utvandringen till Jämtland. Kvar på platsen där den stod finns idag bara en hög med sten och när jag kom dit stod där även en gammal dörr. Om den härstammar från vår släkt vet jag inte men den fick ändå historiens vingslag att röra sig en stund.
I ett par timmars tid gick jag omkring där i byn.
Alldeles ensam!
Allting var stilla och tyst.
Djuren som eljest finns i byn under sommaren, hade, fick jag reda på senare, tagits därifrån så sent som dagen innan. Så det var ju synd att jag inte visste det och fanns på plats då.
 
Stora Vasselnäs är till ytan en ganska stor fäbod med många hus samt sjöar båd inom byn och runt omkring.
Vassel betyder vattendrag och syftar till den bäck som rinner genom byn och som i alla tider varit en viktig livsnerv för livet i där.
På vägen både till och från byn såg jag tjädrar gåendes på vägen.
Två tuppar med vardera två hönor!
Månggifte?
 
Tillbaka till Fryksås och förberedelse för kvällens kalas vilken blev ett kärt återseende av släkten och en härlig gemenskap med både dom och Bertil.
Innan dom kom hade Bertil tänt marschaller som visade vägen från grinden till vår veranda.
"Det både lyser och värmer" som gubben sa när det brann i skägget.
 
Åldermannen, Kråk Erik Hansson, har under alla år, vid sidan om sitt ordinarie arbete, varit spånhantverkare och när dom kom hade han med sig en egentillverkad, mycket vacker, vedkorg som vi fick.
Jag frågade honom hur lång tid det tog att göra en sådan och när han haft bråttom så gjorde han två om dagen men annars var väl en om dagen det vanliga.
Så den gåva vi fick var, förutom den vackra korgen, en hel dags arbete av vår släkting.
Det är stort!
 
Lördag morgon.
Uppe längs Prestwen bjuder naturen oss på färgskalans alla olika varianter och det är med en ödmjukhet som vi försiktigt smyger fram längs vägen.
Allt är idag tämligen välbekant men ändå känns det nytt och fräscht varje gång vi är ute och går.
Hur kan det komma sig?
Det är som om vindarna som sveper upp från Orsasjön rensar bort allt gammalt bråte, blåser bort dammet så att allt är nytt eller förnyat varje morgon.
Här går vi i en fäbodby som i sig själv andas århundraden men som ändå känns fräsch!
En plats där luften vi andas är ren och klar och fyller våra lungor med friskt syre.
 
Frukost och fika, sedan ner till Mora för att handla och äta lunch på Oscars en sista gång den här resan.
Väl hemma igen blev det åter igen en ryggsäck med termos och smörgåsar och en färd på smala grusvägar upp förbi Rädbjörka, förbi Västra Rädsjön och vidare till Övre Blecket.
Kerstin valde att stanna hemma den här gången för att njuta av tystnaden.
 
Övre Blecket är, precis som dom flesta fäbodar här omkring, högt placerad med en vidunderlig utsikt.
Med vyer som dessa intog jag med fröjd min massäck.
 
Några telefonsamtal blev det också, samtal till familjen för att ge en ögonblicksskildring av tillvaron i denna fantastiska del av vårt land.
 
Tillbaka i Fryksås blev det som vanligt. Promenader och en god middag.
Senare på kvällen, när det mörknat ordentligt, gick vi upp till Härbret för att njuta en stund av nattens skönhet.
En sång börjar med orden: "Toner, vars skönhet blott natten ser..."
Så är det också med vissa stunder här uppe, dom är som dessa toner vars skönhet man inte kan se annat än genom nattens ögon men då blir dom i stället så mycket klarare och om man ger sig själv tid så fylls det på hela tiden och till slut är du mitt i en symfoni där ackorden leder dej ut och in i ett vimmel av olika tankar och känslor men som sammantaget fyller dej med både glädje och liv.
Och tacksamhet!
 
När vi sakta vandrade tillbaka kände vi hur temperaturen sjönk och förstod att det skulle bli frost till natten.
Den första för den här resan.
Borta vid Rodskeribacken satt Bertil på "bänken" högst upp i backen, också han njutandes av stillheten och utsikten och tillsammans vandrade vi tillbaka ner till Brudtallen.
 
Söndag morgon.
 
Denna morgon var jag själv och när jag kom ut var marken vit, luften kall men frisk och klar och solen fyllde lövträdens kronor med ljus.
Ovanför backen lyste lönnen och fukten från nattens frost droppade sakta från bladen allt eftersom solen värmde dem.
När jag kom ut på ängen mellan Prestwen och Ramoswen hade jag solen på ena sidan och månen på den andra.
I en dikt skrev jag för många år sedan:
 "En liten stund jag dröjer där när månen står i nedan
och morgonljus i öster är, där solen värmer redan."
 
På marken syns skuggan av en gärdsgårdsstör som är ca två och en halv meter hög men skuggan når ända fram till huset så då förstår ni att det är tidigt.
 
Det är söndag vilket också innebär resdag men som alltid är det svårt att skiljas från det man lärt sig älska.
Sakta går jag runt i byn och liksom tackar för allt jag fått den här gången men det är inte ett farväl. Det blir aldrig ett farväl!
 
 
Ner för Ramoswen och över Rodskeriwen och vidare nerför Byfardswen.
 
Vänster på Morkallgjerdswen och bort till Brudtallens utmark där jag stannar en stund för att liksom avsluta den här resan.
Dock, det blev en runda till genom byn tillsammans med Kerstin innan vi for och så naturligtvis kramade vi om Bertil, den man som vi har att tacka för så mycket.
Tack Bertil!
 
Till nästa gång; Sköt om er!
 
Site Builder drivs av  Vistaprint